Kan man inte springa så får man väl cykla tänkte jag idag och satt mig på min mountainbike. Jag hoppades att knäna skulle klara av cykling bättre än löpning. Jag började på Risselåsvägen utanför mamma, sedan svängde jag ner på BäBävägen och tog Ramselevägen till Vågdalen. Jag vände vid huset som ligger längst bort i den lilla byn.
Cyklingen dit gick väldigt bra, jag hade medvind nästan hela vägen. Men när jag vände så gick det tyngre, dels så fick jag motvind och sedan märkte jag att det var något fel på cykeln också. Cykeln bromsade in av sig själv så det gick jättetugnt. Jag fick kämpa hårt som tusan, jag stod och trampade stora delar av turen. Jag fick verkligen känna på mjölksyra. När jag kommit hem igen så tryckte jag av Runkeepern. Distansen blev 19,52km, tiden 1.13.27 och tempot 15,94km/h. Jag hade faktiskt gissat på att det skulle gå i 15km/h innan också! Efter passet så har jag haft någon liten känning i knäna men det är inte något som gör något.
Nu gäller det att pappa fixar cykeln åt mig så jag kan rulla i nedförsbackarna..
Haha! Bra styrka för benen där. Men ja, det kan ju underlätta lite om den faktiskt RULLAR. ;-)
SvaraRaderaHaha, jaa!
RaderaEtt exempel: Jag slutade trampa i en relativt brant nerförsbacke men cykeln stannade nästan direkt.